Var jag med i någons kuliss?

Idag åkte jag en sväng till Jeppis med klasskompisen Emilie, för att prova tröjor och konsumera svarta strumpor, som av någon anledning bestod till 70% av bambu, från Prisma. Vi fikade, traskade i snöslasket och hade ett samtal som tog många slumpmässiga och intressanta krokar hit och dit. Sådär som när tankarna snurrar i huvudet och faller likt dominobrickor, den ena tanken leder till den andra.

När jag kom hem till Nykarleby började jag fundera på människorna jag såg och hörde. De där människorna som rörde sig i kulisserna, de som tillhörde bakgrunden och sammanhanget. Människorna som jag inte alls kände, och som jag kanske inte kommer att se igen. Det var bara ett fåtal personer som jag verkligen kunde plocka fram ur minnet, som jag råkade lägga märke till. De flesta förblev dock suddiga. Jag kunde inte ens minnas ansiktet på kassaflickan i Prisma.

Jag minns tydligt cykelhjälmsfamiljen som satt på samma café som oss, och jag minns en gråhårig sliten kvinna med en grön prismakorg. Jag såg och mindes också två unga gymnasieflickor, eftersom jag hörde lite av deras samtal, som handlade om någon fest och någon kille. Expediten i Lindex borde jag också minnas, för hon såg så otroligt sur ut att jag inte ens förmådde ge henne ett pyttelitet leende eller säga tack när hon gav mig påsen och kvittansen. Dessa skulle jag känna igen om jag såg dem pånytt. Men resten kan jag inte hitta hur jag än letar i minnet. Ändå befann de sig där lika mycket (eller litet) som personerna jag kunde minnas. Minns någon månne mig?

















/Matilda