Telefonskräck

Jag har alltid tyckt att det är ytterst otrevligt att prata med folk på telefon. Man ser ju inte människan man pratar med och har ingen aning om vad denna egentligen tycker och tänker. Lite bättre är det om man pratar med goda vänner, men inte ens det är speciellt trevligt.

Då är det mycket bättre att prata med folk på riktigt. Man kan se deras gester och miner, och har kanske en aning om vad de tycker och tänker och det känns mycket trevligare. Att ringa till människor som man aldrig pratat med förut och inte alls vet hur de är som personer måste vara det värsta som finns! Tyvärr råkar man ut för sådana situationer i bland så att man måste ringa nån läskig okänd tant eller gubis, t.ex. då man söker sommarjobb.

Jag fick först diagnosen telefonskräck när min pappa för något år sen påpekade att jag led av det. Men vardagen fungerar ganska bra, även om man har telefonskräck. Det är något man kan lära sig leva med. Det är bara lite läskigt när det ringer på hemtelefonen och ingen annan är hemma. Då blir ju JAG tvungen att svara!

/Jannica