Länge har jag försökt hitta det där trevliga med att ”gå på stan”. Men jag vet varken hur jag ska bära mig åt eller om det ens är möjligt.
När jag befinner mig i stadsmiljö blir mina steg jäktade, jag ransonerar min handelslista så att den bara innehåller det allra nödvändigaste och kontrollerar tiden stup i kvarten. Det är som om jag drabbas av omåttlig tidsbrist och måste göra allt så snabbt som möjligt. Det känns alltid jobbigt att gå på stan och jag vill för det mesta bara åka hem så fort jag kan.
Otaliga är de gånger jag har försökt ströva omkring på gator, titta i skyltfönster och sitta på caféer i all sköns ro, tro mig. Men de påträngande känslorna av obehag och att tiden rinner iväg lyckas alltid övervinna mina avsikter. Kan detta ha att göra med staden i sig eller är det bara jag som är oförmögen att trivas i städer?
Visserligen verkar de flesta andra finländska människor ute på stan inte att njuta speciellt mycket heller. När jag tänker efter är det nog ytterst få som ser ut att ägna sig åt bekymmersfritt spankulerande. Tänk om det är klimatet? Eller arkitekturen? Eller kanske kulturen?
Hur det än må vara så skulle jag mycket gärna vilja lära mig flanera, här i dessa breddgrader. Om inte annat får jag väl lov att bege mig söderut för att ägna mig åt dylika ting. Till Krakow till exempel. Minns du Jannica-san när vi var där?
/Matilda
När jag befinner mig i stadsmiljö blir mina steg jäktade, jag ransonerar min handelslista så att den bara innehåller det allra nödvändigaste och kontrollerar tiden stup i kvarten. Det är som om jag drabbas av omåttlig tidsbrist och måste göra allt så snabbt som möjligt. Det känns alltid jobbigt att gå på stan och jag vill för det mesta bara åka hem så fort jag kan.
Otaliga är de gånger jag har försökt ströva omkring på gator, titta i skyltfönster och sitta på caféer i all sköns ro, tro mig. Men de påträngande känslorna av obehag och att tiden rinner iväg lyckas alltid övervinna mina avsikter. Kan detta ha att göra med staden i sig eller är det bara jag som är oförmögen att trivas i städer?
Visserligen verkar de flesta andra finländska människor ute på stan inte att njuta speciellt mycket heller. När jag tänker efter är det nog ytterst få som ser ut att ägna sig åt bekymmersfritt spankulerande. Tänk om det är klimatet? Eller arkitekturen? Eller kanske kulturen?
Hur det än må vara så skulle jag mycket gärna vilja lära mig flanera, här i dessa breddgrader. Om inte annat får jag väl lov att bege mig söderut för att ägna mig åt dylika ting. Till Krakow till exempel. Minns du Jannica-san när vi var där?
/Matilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar