Egentligen borde det vara förbjudet att göra skoluppgifter under lov, speciellt jullovet, men nu är det ju inte så. En av mina roliga skoluppgifter var att läsa Hamlet och fundera på hur han förändras under pjäsens gång. Sen titta på en filmversion av pjäsen, välja ut en scen och skriva hur jag skulle ha framfört den jämfört med i filmen.
Redan att läsa Hamlet på 1600-talsspråk var aningen krävande (som tur var var u:n och v:n olika bokstäver i versionen jag läste). Min taktik gick ut på att fokusera mest på det jag förstod och fullständigt strunta i sånt jag kunde ha läst tio gånger utan vidare framsteg.
Sedan kom det till att se filmen. Biblioteket hade en gammal svartvit film från 1946, men det lät inge vidare lockande så det fick bli Makuuni istället. Som tur var Hamlet så opopulär att den var relativt billig att hyra. Ibland har man tur!
I scenen jag valt står det "A graveyard, with a newly opened grave; yew trees, and a gate. Two clownes (a sexton and his mate) enter with spades and mattocks; they make ready to dig". Och då hade jag tänkt mig att dessa två verkligen var clowner, med målade ansikten och allt, men så var det ju inte alls! Så då blev jag otroligt besviken. Istället får jag skriva några sidor och klaga på att regissören inte alls höll sig till orginalet och tog bort nästan allt i en av pjäsens mer intressanta scener.
Och fem sidor! Det finns faktiskt en gräns för hur mycket en person kan skriva om hur Hamlet förändras under pjäsen. Och då har jag ändå kommit fram till att han förändras två gånger!
/Jannica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Jannika, vad roligt att läsa om dej :)
Det är så fint att du levt varje dag, skrattar, tänkt, talat osv, fast jag inte sett dej.. självklar fakta, men oerhört fashinerande.
var bor du nu? typ adress och sådant.. Det är alltid kul att ha folks adresser om man får för sig att skriva brev, vilket är kul :)
jag är i jyväskylä, mycket fashinerad övet finska språket och glad varje dag då jag förstår lite mera.
Det som är fint med gamla pjäser är att men kan lita på att dom är mera än underhållning. Dom har mycket att säga, nuförtiden växer inte sådana pjäser på träd.
mvh andrea
Hej Andrea!
Va rolit att höra från dig! Du har nog alldeles rätt om dethär med gamla pjäser :)
Nu bor jag typ där jag alltid bott, men jag vågar inte ge ut min adress hur som helst (vi har ju så många läsare här på bloggen) så den måste jag i så fall överlämna på nåt hemligare sätt. Om jag till exempel skulle ha din e-mejl.
Jyväskylä låter riktigt roligt, så lycka till med finskan! Hoppas vi ses på riktigt nån gång också!
/Jannica
Skicka en kommentar