Egentligen borde det vara förbjudet att göra skoluppgifter under lov, speciellt jullovet, men nu är det ju inte så. En av mina roliga skoluppgifter var att läsa Hamlet och fundera på hur han förändras under pjäsens gång. Sen titta på en filmversion av pjäsen, välja ut en scen och skriva hur jag skulle ha framfört den jämfört med i filmen.
Redan att läsa Hamlet på 1600-talsspråk var aningen krävande (som tur var var u:n och v:n olika bokstäver i versionen jag läste). Min taktik gick ut på att fokusera mest på det jag förstod och fullständigt strunta i sånt jag kunde ha läst tio gånger utan vidare framsteg.
Sedan kom det till att se filmen. Biblioteket hade en gammal svartvit film från 1946, men det lät inge vidare lockande så det fick bli Makuuni istället. Som tur var Hamlet så opopulär att den var relativt billig att hyra. Ibland har man tur!
I scenen jag valt står det "A graveyard, with a newly opened grave; yew trees, and a gate. Two clownes (a sexton and his mate) enter with spades and mattocks; they make ready to dig". Och då hade jag tänkt mig att dessa två verkligen var clowner, med målade ansikten och allt, men så var det ju inte alls! Så då blev jag otroligt besviken. Istället får jag skriva några sidor och klaga på att regissören inte alls höll sig till orginalet och tog bort nästan allt i en av pjäsens mer intressanta scener.
Och fem sidor! Det finns faktiskt en gräns för hur mycket en person kan skriva om hur Hamlet förändras under pjäsen. Och då har jag ändå kommit fram till att han förändras två gånger!
/Jannica
tisdag 5 januari 2010
lördag 26 december 2009
Arga Leken
Julannandag. Vi leker nu för fullt Arga Leken. Här följer resultaten.
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 0-1
Ida vs Matilda 1-0
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 1-0
Ida vs Matilda 1-0
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 0-1
Ida vs Matilda 0-1
Slutliga poäng:
Ida............................5p
Matilda.....................3p
Jannica.....................1p
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 0-1
Ida vs Matilda 1-0
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 1-0
Ida vs Matilda 1-0
Ida vs Jannica 1-0
Jannica vs Matilda 0-1
Ida vs Matilda 0-1
Slutliga poäng:
Ida............................5p
Matilda.....................3p
Jannica.....................1p
söndag 6 september 2009
Mitt underbara Genomskinliga Japskiga Paraply
Fler minnen från japanresan. I Japan är det ganska ovanligt med den sortens ihopfällbara paraplyn som alla här använder, så jag bestämde mig för att jag ville ha ett mer japskit paraply. Eftersom vi besökte landet mitt under regnperioden gick alla japskin omkring med ett paraply på armen, och det ville jag också göra. Därför köpte jag en dag i Asakusa ett fint paraply av en äldre gubis för ca 400円.
Sen använde jag paraplyet ca en gång, men jag gick och släpade runt det på armen en hel del (till exempel dagen vi besökte en massa tempel i Kyoto). Men så kom dagen då vi skulle åka hem igen. Jag fick inte ner mitt underbara paraply i resväskan! Det skulle förståss aldrig ha hänt om det varit ett paraply av den finländska sorten.
Vi fick skjuts till Narita flygplats av en japskig kompis, som lovade att se efter paraplyet till nästa år då vi förhoppningsvis återvänder. Så jag lämnade det i Japan. Men fastän den japskiga kompisen hävdat att han tar god hand om paraplyet har jag såhär i efterhand fått höra att det ligger nergrävt nånstans i Tokyo...
/Jannica
Sen använde jag paraplyet ca en gång, men jag gick och släpade runt det på armen en hel del (till exempel dagen vi besökte en massa tempel i Kyoto). Men så kom dagen då vi skulle åka hem igen. Jag fick inte ner mitt underbara paraply i resväskan! Det skulle förståss aldrig ha hänt om det varit ett paraply av den finländska sorten.
Vi fick skjuts till Narita flygplats av en japskig kompis, som lovade att se efter paraplyet till nästa år då vi förhoppningsvis återvänder. Så jag lämnade det i Japan. Men fastän den japskiga kompisen hävdat att han tar god hand om paraplyet har jag såhär i efterhand fått höra att det ligger nergrävt nånstans i Tokyo...
/Jannica
fredag 28 augusti 2009
抹茶クリームフラペチーノ
Det börjar bli två månader sen jag kom hem från två veckor i Japan. En av orsakerna till varför jag gärna skulle återvända har att göra med Sky Garden tornet i Yokohama. Som förövrigt är Japans högsta utkikstorn med Japans snabbaste hiss!
Det var nämligen en väldigt varm dag, precis som alla andra dagar i slutet av juni. Tror det var därför vi bestämde oss för att hämta något att dricka på Starbucks före vi åkte dit högt upp. Jag och mitt resesällskap blev tipsade om Macha Cream Frappuchino 抹茶クリームフラペチーノ. På Starbucks Coffee Japans hemsida beskrivs den som "green tea powder blended with milk, ice and whipped cream".
Den var helt himmelskt god! Jag visste redan att jag tyckte om saker med macha i, men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle smaka så bra. Det är just typiskt att det inte ska finnas några Starbucks kaféer i Finland där man skulle kunna få tag på denna dryck. Får allt vänta till nästa japanbesök...
Allt med macha smakar för den delen himmelskt. Får ni chansen så pröva också gärna macha shuukuriimu (chou a la creme ^^) 抹茶シュークリーム, och machasmakande glass så klart!
/Jannica
lördag 15 augusti 2009
Survival Japanese
Fastän bloggen efter diskussioner i förrgår nu officiellt har sommarlov, så är jag tvungen att tipsa alla om en jätterolig arbiskurs som börjar i september!
Det är nämligen så att min prata-japski-lärare, Watanabe Tomoko, ska hålla en kurs i Survival Japanese. Om jag inte redan var elev på FKF skulle jag absolut gå den! Man lär sig praktisk japanska, lite skrivning och grammatik och så får man pröva på skojjsamheter som kalligrafi, origami och att laga japansk mat.
Med tanke på att konstnären här på bloggen fick användning för sina japanska kunskaper för bara några dagar sen, så är det kanske befogat att gå en grundkurs i japanska. Själv funderar jag på att gå Parlons français! fastän jag nog egentligen inte har tid.
/Jannica
Det är nämligen så att min prata-japski-lärare, Watanabe Tomoko, ska hålla en kurs i Survival Japanese. Om jag inte redan var elev på FKF skulle jag absolut gå den! Man lär sig praktisk japanska, lite skrivning och grammatik och så får man pröva på skojjsamheter som kalligrafi, origami och att laga japansk mat.
Med tanke på att konstnären här på bloggen fick användning för sina japanska kunskaper för bara några dagar sen, så är det kanske befogat att gå en grundkurs i japanska. Själv funderar jag på att gå Parlons français! fastän jag nog egentligen inte har tid.
/Jannica
måndag 1 juni 2009
Avsked vid Tågstationen
Lite sorgligt känns det nu när min första goda japskiga kompis har lämnat Finland efter tio månaders utbytesstudier. Egentligen skulle vi ha träffats för sista gången i förrgår, men vi bestämde oss för att åka och säga hejdå på tågstationen igår, utan vår japskiga kompis vetskap. Så en timme före hans tåg gick tog vi oss dit, så att vi säkert skulle hinna först.
Problemet med tågstationen är var man ska stå för att helt säkert inte missa någon som ska med tåget, så vi fick gå på rundor var femte minut för att vara säkra på att upptäcka vår kompis. När tåget hade kommit och det inte var så länge kvar tills det skulle köra tillbaka mot Seinäjoki började vi nästan misströsta. Men så fick vi syn på honom och hans tyska kompis!
Lite förvånad blev han nog, och vi kunde överräcka vår avskeds present: En påse mald kardemumma. Samtidigt som vi informerade honom om att det heter karudamon カルダモン på japanska. Det kände han inte till.
Den tyska kompisen, som han skulle träffa dagen efter i Paris före de båda återvände till sina respektive länder, sa att han måste gå innan det blir för sorgligt. Och visst var det sorgligt, men vi träffas ju ändå om tre veckor igen. Men tomt kommer det att bli till hösten.
Så var vår kompis tvungen att kliva på tåget och vi vinkade hejdå med våra vanliga bai-bai och mata ne.
/Jannica
Problemet med tågstationen är var man ska stå för att helt säkert inte missa någon som ska med tåget, så vi fick gå på rundor var femte minut för att vara säkra på att upptäcka vår kompis. När tåget hade kommit och det inte var så länge kvar tills det skulle köra tillbaka mot Seinäjoki började vi nästan misströsta. Men så fick vi syn på honom och hans tyska kompis!
Lite förvånad blev han nog, och vi kunde överräcka vår avskeds present: En påse mald kardemumma. Samtidigt som vi informerade honom om att det heter karudamon カルダモン på japanska. Det kände han inte till.
Den tyska kompisen, som han skulle träffa dagen efter i Paris före de båda återvände till sina respektive länder, sa att han måste gå innan det blir för sorgligt. Och visst var det sorgligt, men vi träffas ju ändå om tre veckor igen. Men tomt kommer det att bli till hösten.
Så var vår kompis tvungen att kliva på tåget och vi vinkade hejdå med våra vanliga bai-bai och mata ne.
/Jannica
torsdag 28 maj 2009
走れメロス
Den första april i år bestämde jag och en annan halvjapski att lura en riktig japski. Det lyckades vi bra med, när vi påstod att vår planerade japanresa nu i juni inte skulle bli av.
Dagen efter kom offret för vårt aprilskämt med den sämsta ursäkt jag någonsin hört! Han sa nämligen att han inte kan tro att folk skulle ljuga för att han har läst Hashire Merosu 走れメロス . En novell skriven av Dazai Osamu. Tydligen så tror man efter att ha läst denna bok på allt som folk säger.
När vi nu i helgen var på studieresa till Stockholm gick jag in i Sun Ai affären på tegnergatan där de bland annat säljer japanska böcker. Efter att ha frågat expediten om de har några lättlästa japanska böcker blev vi visade en hylla med barnböcker. Jag tog ut några av böckerna och tittade på dem, å så plötsligt stod det där
「走れメロス」.
Så klart köpte jag den direkt! Jag har dock ännu inte hunnit försöka mig på att läsa historien om Merosu, men förhoppningsvis har jag lyckats med det till nästa april, så vi får se hur lättlurad jag då är.
/Jannica
Dagen efter kom offret för vårt aprilskämt med den sämsta ursäkt jag någonsin hört! Han sa nämligen att han inte kan tro att folk skulle ljuga för att han har läst Hashire Merosu 走れメロス . En novell skriven av Dazai Osamu. Tydligen så tror man efter att ha läst denna bok på allt som folk säger.
När vi nu i helgen var på studieresa till Stockholm gick jag in i Sun Ai affären på tegnergatan där de bland annat säljer japanska böcker. Efter att ha frågat expediten om de har några lättlästa japanska böcker blev vi visade en hylla med barnböcker. Jag tog ut några av böckerna och tittade på dem, å så plötsligt stod det där
「走れメロス」.
Så klart köpte jag den direkt! Jag har dock ännu inte hunnit försöka mig på att läsa historien om Merosu, men förhoppningsvis har jag lyckats med det till nästa april, så vi får se hur lättlurad jag då är.
/Jannica
tisdag 26 maj 2009
Idag
"Tänk om det kommer en dag då människor ser färg och form i konsten på samma klara vis som de lyssnar till musikens toner och klanger" sade Lars-Gunnar Nordström.
All That They Know -Owen Pallett
/Matilda
söndag 10 maj 2009
Nu är det dags! Kom till Nykarleby!
"Inga Liljestrom i samarbete med UP Bildkonst och Mediakultur inom Novia presenterar ”Sparkstötting”. Kulturhuset Scala, Nykarleby, 12. och 13.5.2009. Båda kvällarna kl. 20.00. Fritt inträde.
Inga Liljestrom (sångare / kompositör med bas i Australien och Frankrike) har tillsammans med en grupp konststuderande skapat en föreställning i vilken en rad olika konstformer – musik, film, konst, kostym, lyrik och dans - blandas till en helhet.
Showen kan ses som en filmisk resa genom emotionella landskap av en kvinna representerandes landskap, isolering och tomrum i Nykarleby med omgivningar. Hennes inbördes landskap är däremot rikt och fullt, så även den råa känslan i hennes sånger. Valet av plats – Bio Scala – och ljud ur Nykarlebys vardagsliv är en strävan att ytterligare intensifiera känsloyttringarna.
Tillsammans hoppas gruppen kunna bjuda på en föreställning vilken tillåter publiken att svepas med in i den lilla värld som skapats men även att publiken fortsättningsvis ges utrymme för egna tolkningar och upplevelser."
/Matilda
lördag 25 april 2009
D'espa till Finland igen!
Wow! Jag är jätteupprymd. Egentligen hade jag tänkt blogga om något helt annat, men så hände dethär! Det var nämligen så att min kusin hade råkat läsa i en tidning att det japskiga visual kei-bandet D'espairsRay kommer till Finland igen! Och det visade sig stämma bra. De kommer hit i juli!
Med jämna mellanrum har jag varit inne på deras hemsida för att se om de någon gång tänkt komma till Finland igen. Jag såg dem den första juli 2007 på Tuska festivalen och blev ett stort fan. Dagen efter gick jag och köpte deras två första skivor. Men ifjol blev jag besviken när det visade sig att D'espa bara höll sig i USA och Japan hela våren och sommaren. I början av 2009 släppte de en ny skiva och nu är de alltså på väg till Europa igen!
Läs mer här. Men köp absolut inte biljetter förrän jag har hunnit göra det! Det vill säga imorgon.
/Jannica
Med jämna mellanrum har jag varit inne på deras hemsida för att se om de någon gång tänkt komma till Finland igen. Jag såg dem den första juli 2007 på Tuska festivalen och blev ett stort fan. Dagen efter gick jag och köpte deras två första skivor. Men ifjol blev jag besviken när det visade sig att D'espa bara höll sig i USA och Japan hela våren och sommaren. I början av 2009 släppte de en ny skiva och nu är de alltså på väg till Europa igen!
Läs mer här. Men köp absolut inte biljetter förrän jag har hunnit göra det! Det vill säga imorgon.
/Jannica
onsdag 22 april 2009
Verklighet och Eurovision Song Contest
Ska jag vara helt ärlig så kan jag inte ens skriva om vädret utan att ljuga och esteticera. Jag försöker alltid förändra saker i tanken till det bättre. Hur uttrycker man sig direkt och ärligt?
När jag gör grimaser blir de åtminstone fula. Och på tal om detta har "Inför Eurovision Song Contest"-programmen äntligen börjat. Yes!
/Matilda
När jag gör grimaser blir de åtminstone fula. Och på tal om detta har "Inför Eurovision Song Contest"-programmen äntligen börjat. Yes!
/Matilda
torsdag 16 april 2009
På Vasa Stadsbibliotek
I ett försök att läsa lite till vår andra engelsk grammatik tent gick jag och en kompis till stadsbiblioteket, närmare bestämt till Café Prosa. Vi satt där ett tag och funderade över nominala och relativa subordinate clauses tills våra cappuchinon var uppdruckna.
Plötsligt kommer en för mig tidigare känd gubis, som brukar ströva omkring i Vasa och tala med alla han möter, och ställer sig vid vårt bord. Efter en stund börjar han prata.
- Studerar ni?
- Vi försöker.
- Vad studerer ni?
- Grammatik.
- Vad är det för ett språk?
- Engelska.
- Engelska, det klarar man sig på varsomhelst i världen.
Sedan hälsar gubisen oss en trevlig dag, och vi det samma. När han går försöker jag på japanska (som är ett utmärkt hemligt språk) förklara för min kompis att han gjort samma sak förut när jag varit på café.
En ung man i gröna kläder, med hatt och solglasögon som satt bakom mig frågar plötsligt min kompis:
- Puhuksä suomee?
- Joo... Joo.
- Älä puhu.
- Okei. En sitte puhu.
Sen övergår vi till att prata japanska igen, och undrar vad det är med alla människor idag. Varför pratar de med oss? Igen hörs det från bordet bakom mig:
- Pysyttele ruotsinkielessä, se sopii sulle.
- OK??
Efter det slutade vi prata japski. Vi ville inte prata mer överhuvudtaget. Inte gick det så värst bra med grammatiken heller, så vi gav upp och gick därifrån. Aningen förvirrade.
Plötsligt kommer en för mig tidigare känd gubis, som brukar ströva omkring i Vasa och tala med alla han möter, och ställer sig vid vårt bord. Efter en stund börjar han prata.
- Studerar ni?
- Vi försöker.
- Vad studerer ni?
- Grammatik.
- Vad är det för ett språk?
- Engelska.
- Engelska, det klarar man sig på varsomhelst i världen.
Sedan hälsar gubisen oss en trevlig dag, och vi det samma. När han går försöker jag på japanska (som är ett utmärkt hemligt språk) förklara för min kompis att han gjort samma sak förut när jag varit på café.
En ung man i gröna kläder, med hatt och solglasögon som satt bakom mig frågar plötsligt min kompis:
- Puhuksä suomee?
- Joo... Joo.
- Älä puhu.
- Okei. En sitte puhu.
Sen övergår vi till att prata japanska igen, och undrar vad det är med alla människor idag. Varför pratar de med oss? Igen hörs det från bordet bakom mig:
- Pysyttele ruotsinkielessä, se sopii sulle.
- OK??
Efter det slutade vi prata japski. Vi ville inte prata mer överhuvudtaget. Inte gick det så värst bra med grammatiken heller, så vi gav upp och gick därifrån. Aningen förvirrade.
onsdag 15 april 2009
Solsken i Blick
Våren är oslagbar. Denna eftermiddag har jag ägnat åt att försöka fånga lekande solkatter på bild. De har sprungit överallt: i taket, över skåpdörrarna, på väggarna, till och med på golvet under sängen. Bilar som passerat nedanför mitt fönster har fungerat som utmärkta solreflektorer och eftersom esplanaden är relativt vältrafikerad (jämfört med övriga vägar i Nykarleby alltså) har jag haft fullt upp! Tyvärr fick jag inte någon riktigt bra bild på dem, kanske gör sig solkatter bättre på film...
En annan underbar vårsysselsättning är att hänföras av alla förtjusande flyttfåglar. Inom kort tittar också de ljuvligt ljusgröna mössöronen fram och snart, alldeles snart, när vinden blivit mildare och solen intensivare, kan man ta på sig sina vårskor! Oslagbar var ordet.
/Matilda
En annan underbar vårsysselsättning är att hänföras av alla förtjusande flyttfåglar. Inom kort tittar också de ljuvligt ljusgröna mössöronen fram och snart, alldeles snart, när vinden blivit mildare och solen intensivare, kan man ta på sig sina vårskor! Oslagbar var ordet.
/Matilda
måndag 13 april 2009
バカな人
Jag har just kommit återvänt från tre dagars snowboardande i Lappland. En väldigt skojjsam resa. Och när jag inte åkt snowboard har jag övat kanji 漢字 och lyssnat på musik. Det är nu musiken jag tänkte skriva lite mer om. Och då en viss låt som heter Baka na Hito バカな人.
Det är en artist som heter 雅-Miyavi- (och som har världens finaste tatueringar) som sjunger låten i fråga. En dag i ankarliften berättade min snowboardkompis om en bit av låttexten till Baka na Hito. Och den är så fin så jag tänker citera den här.
はじめて下の名前で呼んでくれた時
Hajimete shita no namae de yonde kureta toki
The first time you called me by my first name
すぐには返事しなかったけど
Sugu ni wa henji shinakatta kedo
I didn't answer right away
本当は死んでもいいほどうれしかった
Hontou wa shindemo ii hodo ureshikatta
But the truth is, I was so happy I could die
Bör läggas märke till att personers förnamn inte används hursomhelst i Japan, alltså är det en ganska stor grej. Glöm nu inte att lyssna på hela låten!
/Jannica
Det är en artist som heter 雅-Miyavi- (och som har världens finaste tatueringar) som sjunger låten i fråga. En dag i ankarliften berättade min snowboardkompis om en bit av låttexten till Baka na Hito. Och den är så fin så jag tänker citera den här.
はじめて下の名前で呼んでくれた時
Hajimete shita no namae de yonde kureta toki
The first time you called me by my first name
すぐには返事しなかったけど
Sugu ni wa henji shinakatta kedo
I didn't answer right away
本当は死んでもいいほどうれしかった
Hontou wa shindemo ii hodo ureshikatta
But the truth is, I was so happy I could die
Bör läggas märke till att personers förnamn inte används hursomhelst i Japan, alltså är det en ganska stor grej. Glöm nu inte att lyssna på hela låten!
/Jannica
lördag 4 april 2009
Vår (vår) Saga
Det var en gång ett skräp i ögat. Ungefär som en fluga i soppan. Det kände på sig att det inte var välkommet och försökte leta sig bort. Men det visade sig vara svårare än skräpet först hade trott. Eftersom skräpet inte kunde prata, kunde det inte ursäkta sig. Ägaren till ögat, Herr Tistelqvist, blev arg på skräpet och började skrika och hoppa omkring.
Förskräckt och ängsligt gömde sig skräpet ännu djupare in under ögonlocket och bad en stilla bön. Detta hjälpte föga. Istället blev Herr Tistelqvist bara allt mer desperat. Han tog på sig ytterrocken och begav sig till traktens berömda ögonläkare. Det var en vacker vårdag och på vägen dit blev han tvungen att passera en stor bil som rengjorde gatorna så dammet yrde vida omkring. Plötsligt stack det till i Herr Tistelqvists andra öga!
Halvt förblindad tog han sig fram till läkarens klinik och fick genast sina ögon undersökta. Läkaren skrattade och sa att det enda han kunde ordinera som botemedel var en skvätt tårar. Men Herr Tistelqvist var en väldigt hård man som aldrig grät. Förödmjukad och allt mer förfärad steg han ut på gatan igen. Han gick hem och ringde sin gamla mor.
"Försök att glömma bort skräpen så ska du nog se att de försvinner" rådde hon honom. Precis innan han lade på luren kunde han höra hur hans mor gav ifrån sig ett fnissande läte, som om hon under hela deras samtal hade försökt hålla sig för skratt. Herr Tistelqvist kände sig sårad och kunde förnimma en obekant brännande känsla bakom ögonen och fick en märklig klump i halsen. Han blev tvungen att reta på sig och samla sina tankar. Raskt ruskade han bort de ovälkomna känslorna och försökte tänka på annat istället.
En hel vecka gick Herr Tistelqvist omkring med irriterade och smärtande ögon. "Ett sådant elände" tänkte han där han satt hemma i sin gungstol och lyssnade på sin gamla radio. Han intresserade sig mest för nyheterna, eftersom det rapporterades om olika katastrofer runt om i världen. "Jag har ju i alla fall det inte lika bedrövligt som många andra" tröstade han sig då med att tänka.
Så en dag efter nyheterna, när Herr Tistelqvist reste sig ur gungstolen för att gå och koka kaffe, började en vacker och sorglig melodi ljuda ur den gamla radion. Han stannade till och stirrade på radion med en förbryllad min. Rummet blev plötsligt suddigt och började gunga så våldsamt för hans ögon att han blev tvungen att grabba tag i ryggen på gungstolen för att hålla balansen. Till råga på allt märkte han att hans underläpp darrade kraftigt. Herr Tistelqvist sjönk med svaga knän tillbaka ner i gungstolen.
De båda skräpen som hade lagt sig till rätta i Herr Tistelqvists ögon blev med ens dyblöta. De skjöldes med en hejdlös kraft ur sina gömställen och sveptes med i de plötsliga tårfloderna som sipprade ut i ögonvrårna. De rann ner längs med näsan och föll PLASK ner på golvet.
De båda skräpen fick syn på varandra. En pinsam tystnad varade mellan de tu. De kunde bara ligga där på golvet och lyssna på Herr Tistelqvists snyftande och snörvlande. Men som ni alla vet, så säger blickar mer än tusen ord.
Glad Påsk!
Önskar:
Jannica och Tilduri
Förskräckt och ängsligt gömde sig skräpet ännu djupare in under ögonlocket och bad en stilla bön. Detta hjälpte föga. Istället blev Herr Tistelqvist bara allt mer desperat. Han tog på sig ytterrocken och begav sig till traktens berömda ögonläkare. Det var en vacker vårdag och på vägen dit blev han tvungen att passera en stor bil som rengjorde gatorna så dammet yrde vida omkring. Plötsligt stack det till i Herr Tistelqvists andra öga!
Halvt förblindad tog han sig fram till läkarens klinik och fick genast sina ögon undersökta. Läkaren skrattade och sa att det enda han kunde ordinera som botemedel var en skvätt tårar. Men Herr Tistelqvist var en väldigt hård man som aldrig grät. Förödmjukad och allt mer förfärad steg han ut på gatan igen. Han gick hem och ringde sin gamla mor.
"Försök att glömma bort skräpen så ska du nog se att de försvinner" rådde hon honom. Precis innan han lade på luren kunde han höra hur hans mor gav ifrån sig ett fnissande läte, som om hon under hela deras samtal hade försökt hålla sig för skratt. Herr Tistelqvist kände sig sårad och kunde förnimma en obekant brännande känsla bakom ögonen och fick en märklig klump i halsen. Han blev tvungen att reta på sig och samla sina tankar. Raskt ruskade han bort de ovälkomna känslorna och försökte tänka på annat istället.
En hel vecka gick Herr Tistelqvist omkring med irriterade och smärtande ögon. "Ett sådant elände" tänkte han där han satt hemma i sin gungstol och lyssnade på sin gamla radio. Han intresserade sig mest för nyheterna, eftersom det rapporterades om olika katastrofer runt om i världen. "Jag har ju i alla fall det inte lika bedrövligt som många andra" tröstade han sig då med att tänka.
Så en dag efter nyheterna, när Herr Tistelqvist reste sig ur gungstolen för att gå och koka kaffe, började en vacker och sorglig melodi ljuda ur den gamla radion. Han stannade till och stirrade på radion med en förbryllad min. Rummet blev plötsligt suddigt och började gunga så våldsamt för hans ögon att han blev tvungen att grabba tag i ryggen på gungstolen för att hålla balansen. Till råga på allt märkte han att hans underläpp darrade kraftigt. Herr Tistelqvist sjönk med svaga knän tillbaka ner i gungstolen.
De båda skräpen som hade lagt sig till rätta i Herr Tistelqvists ögon blev med ens dyblöta. De skjöldes med en hejdlös kraft ur sina gömställen och sveptes med i de plötsliga tårfloderna som sipprade ut i ögonvrårna. De rann ner längs med näsan och föll PLASK ner på golvet.
De båda skräpen fick syn på varandra. En pinsam tystnad varade mellan de tu. De kunde bara ligga där på golvet och lyssna på Herr Tistelqvists snyftande och snörvlande. Men som ni alla vet, så säger blickar mer än tusen ord.
Glad Påsk!
Önskar:
Jannica och Tilduri
torsdag 2 april 2009
メンマ対MeMMa
Snart är påsken här igen, och det är dags att äta memma. Tycker man inte om den finländska varianten, så finns alltid möjligheten att åka till Japan och äta menma メンマ (uttalas nästan identiskt med memma). Detta lärde jag mig idag. Sen gick jag direkt in på Wikipedia och läste mer om saken. Det här lärde jag mig.
Menma メンマ/麺麻/麺碼 is a Japanese condiment (=smaktillsats/krydda) made from dried bamboo. It is a common topping for noodle soup and raamen. Menma is also known as shinachiku シナチク, but this term is now being phased out due to the negative connotations of the word shina 支那/ シナ (Japanese transliterations for the Chinese character compound "支那" which is viewed by some Chinese people as a highly offensive racist term for China).
Vad jag har hört så smakar inte menma så bra den heller, så om man inte är så förtjust i den finländska varianten är det kanske bäst att inte äta någon memma överhuvudtaget. Det finns ju påskägg också!
/Jannica
Menma メンマ/麺麻/麺碼 is a Japanese condiment (=smaktillsats/krydda) made from dried bamboo. It is a common topping for noodle soup and raamen. Menma is also known as shinachiku シナチク, but this term is now being phased out due to the negative connotations of the word shina 支那/ シナ (Japanese transliterations for the Chinese character compound "支那" which is viewed by some Chinese people as a highly offensive racist term for China).
Vad jag har hört så smakar inte menma så bra den heller, så om man inte är så förtjust i den finländska varianten är det kanske bäst att inte äta någon memma överhuvudtaget. Det finns ju påskägg också!
/Jannica
onsdag 1 april 2009
Var jag med i någons kuliss?
Idag åkte jag en sväng till Jeppis med klasskompisen Emilie, för att prova tröjor och konsumera svarta strumpor, som av någon anledning bestod till 70% av bambu, från Prisma. Vi fikade, traskade i snöslasket och hade ett samtal som tog många slumpmässiga och intressanta krokar hit och dit. Sådär som när tankarna snurrar i huvudet och faller likt dominobrickor, den ena tanken leder till den andra.
När jag kom hem till Nykarleby började jag fundera på människorna jag såg och hörde. De där människorna som rörde sig i kulisserna, de som tillhörde bakgrunden och sammanhanget. Människorna som jag inte alls kände, och som jag kanske inte kommer att se igen. Det var bara ett fåtal personer som jag verkligen kunde plocka fram ur minnet, som jag råkade lägga märke till. De flesta förblev dock suddiga. Jag kunde inte ens minnas ansiktet på kassaflickan i Prisma.
Jag minns tydligt cykelhjälmsfamiljen som satt på samma café som oss, och jag minns en gråhårig sliten kvinna med en grön prismakorg. Jag såg och mindes också två unga gymnasieflickor, eftersom jag hörde lite av deras samtal, som handlade om någon fest och någon kille. Expediten i Lindex borde jag också minnas, för hon såg så otroligt sur ut att jag inte ens förmådde ge henne ett pyttelitet leende eller säga tack när hon gav mig påsen och kvittansen. Dessa skulle jag känna igen om jag såg dem pånytt. Men resten kan jag inte hitta hur jag än letar i minnet. Ändå befann de sig där lika mycket (eller litet) som personerna jag kunde minnas. Minns någon månne mig?
/Matilda
När jag kom hem till Nykarleby började jag fundera på människorna jag såg och hörde. De där människorna som rörde sig i kulisserna, de som tillhörde bakgrunden och sammanhanget. Människorna som jag inte alls kände, och som jag kanske inte kommer att se igen. Det var bara ett fåtal personer som jag verkligen kunde plocka fram ur minnet, som jag råkade lägga märke till. De flesta förblev dock suddiga. Jag kunde inte ens minnas ansiktet på kassaflickan i Prisma.
Jag minns tydligt cykelhjälmsfamiljen som satt på samma café som oss, och jag minns en gråhårig sliten kvinna med en grön prismakorg. Jag såg och mindes också två unga gymnasieflickor, eftersom jag hörde lite av deras samtal, som handlade om någon fest och någon kille. Expediten i Lindex borde jag också minnas, för hon såg så otroligt sur ut att jag inte ens förmådde ge henne ett pyttelitet leende eller säga tack när hon gav mig påsen och kvittansen. Dessa skulle jag känna igen om jag såg dem pånytt. Men resten kan jag inte hitta hur jag än letar i minnet. Ändå befann de sig där lika mycket (eller litet) som personerna jag kunde minnas. Minns någon månne mig?
/Matilda
söndag 29 mars 2009
Telefonskräck
Jag har alltid tyckt att det är ytterst otrevligt att prata med folk på telefon. Man ser ju inte människan man pratar med och har ingen aning om vad denna egentligen tycker och tänker. Lite bättre är det om man pratar med goda vänner, men inte ens det är speciellt trevligt.
Då är det mycket bättre att prata med folk på riktigt. Man kan se deras gester och miner, och har kanske en aning om vad de tycker och tänker och det känns mycket trevligare. Att ringa till människor som man aldrig pratat med förut och inte alls vet hur de är som personer måste vara det värsta som finns! Tyvärr råkar man ut för sådana situationer i bland så att man måste ringa nån läskig okänd tant eller gubis, t.ex. då man söker sommarjobb.
Jag fick först diagnosen telefonskräck när min pappa för något år sen påpekade att jag led av det. Men vardagen fungerar ganska bra, även om man har telefonskräck. Det är något man kan lära sig leva med. Det är bara lite läskigt när det ringer på hemtelefonen och ingen annan är hemma. Då blir ju JAG tvungen att svara!
/Jannica
Då är det mycket bättre att prata med folk på riktigt. Man kan se deras gester och miner, och har kanske en aning om vad de tycker och tänker och det känns mycket trevligare. Att ringa till människor som man aldrig pratat med förut och inte alls vet hur de är som personer måste vara det värsta som finns! Tyvärr råkar man ut för sådana situationer i bland så att man måste ringa nån läskig okänd tant eller gubis, t.ex. då man söker sommarjobb.
Jag fick först diagnosen telefonskräck när min pappa för något år sen påpekade att jag led av det. Men vardagen fungerar ganska bra, även om man har telefonskräck. Det är något man kan lära sig leva med. Det är bara lite läskigt när det ringer på hemtelefonen och ingen annan är hemma. Då blir ju JAG tvungen att svara!
/Jannica
måndag 23 mars 2009
Som Elna, när hon satt vid sin dörr
Tillfällen när jag upplever något vackert vill jag inte höra skönheten förklarad i ord. Orden har en irriterande effekt att ta bort det vackra i det jag ser. Det kan även hända när jag läser eller hör på djupa analyser och recenssioner av konstutställningar, filmer, litteratur och musik. Jag upplever skönheten i mitt allra innersta, jag förstår den inte med förnuftet. Den uppstår som en explosion i hjärtat och själen. Skönhet gör mig mållös, och precis så vill jag också att det ska vara.
/Matilda
/Matilda
lördag 21 mars 2009
Han med Håret
I onsdas åt jag lunch med en kompis på universitetets matservering. När vi stod och väntade i den långa kön hade vi ett par kineser bakom oss (åtminstone lät det väldigt mycket som om de talade kinesiska). En av dem hade världens roligaste frisyr. Hans hår var långt, vågigt och stod upp åt alla håll.
Kompisen som stod framför mig i kön påpekade att han mad håret faktist var en han. Eftersom han stod direkt bakom mig i kön kunde jag naturligtvis inte vända mig om och stirra ut honom. Det var liksom mer naturligt för kompisen som stod framför mig i kön att titta förbi mig åt mitt håll där kinesen stod.
I alla fall kunde jag spionera lite på honom när jag gick för att hämta bröd. Men då var hans gäng redan på väg från matsalen. Väl tillbaka vid mitt bord funderade jag och min kompis hur det kommer det sig att vi aldrig sett denna facinerande människa förut? Och borde vi utmana oss själva och gå och prata med honom om vi ser honom igen? Vi vet bara inte riktit vad vi skulle säga. Kanske kunde vi diskutera hans frisyr.
Vi såg i alla fall kinesen med håret en sista gång när han gick bort med sin bricka. Har vi tur så ser vi väl honom igen. Annars så hade vi i alla fall en väldigt spännande lunch.
/Jannica
Kompisen som stod framför mig i kön påpekade att han mad håret faktist var en han. Eftersom han stod direkt bakom mig i kön kunde jag naturligtvis inte vända mig om och stirra ut honom. Det var liksom mer naturligt för kompisen som stod framför mig i kön att titta förbi mig åt mitt håll där kinesen stod.
I alla fall kunde jag spionera lite på honom när jag gick för att hämta bröd. Men då var hans gäng redan på väg från matsalen. Väl tillbaka vid mitt bord funderade jag och min kompis hur det kommer det sig att vi aldrig sett denna facinerande människa förut? Och borde vi utmana oss själva och gå och prata med honom om vi ser honom igen? Vi vet bara inte riktit vad vi skulle säga. Kanske kunde vi diskutera hans frisyr.
Vi såg i alla fall kinesen med håret en sista gång när han gick bort med sin bricka. Har vi tur så ser vi väl honom igen. Annars så hade vi i alla fall en väldigt spännande lunch.
/Jannica
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)